Dödare än dött...
...var det här nuförtiden. Nej, jag har inte ännu hittat tillbaka till blogginspirationen. Det tar tid när man ska skriva och lägga upp bilder och den tiden tycker jag mig inte riktigt ha just nu. Dessutom har det blivit nåt fel på vår dator så det är jättekrångligt att föra över bilder m.m. just nu.
Allt är hursomhelst bara bra med oss. Hannes växer så det knakar och är nuförtiden en riktig solstråle! Det är underbart att de första labila månaderna är över och hans egen personlighet kommer fram mer och mer. Idag på babysången var han den enda bebisen som orkade vara med hela tiden, utan att sova eller skrika eller nåt. Många av de mycket äldre bebisarna bröt ihop efter första halvlek, men inte Hannes inte. Ändå är han yngst!:-)
Allt är hursomhelst bara bra med oss. Hannes växer så det knakar och är nuförtiden en riktig solstråle! Det är underbart att de första labila månaderna är över och hans egen personlighet kommer fram mer och mer. Idag på babysången var han den enda bebisen som orkade vara med hela tiden, utan att sova eller skrika eller nåt. Många av de mycket äldre bebisarna bröt ihop efter första halvlek, men inte Hannes inte. Ändå är han yngst!:-)
Nu har vi fyra!
Vårt fjärde underverk var beräknad till den 16 november men dagarna gick utan att någon bebis tittade ut...
Den väntande modern blev trött, sliten och otymplig...
Den 24 november hände det sedan till slut.
Lillebror Hannes kom äntligen till oss efter 8 dagars övertid!
En riktigt stor kille på 50 cm och 3820 gram!
Idag är han redan 13 dygn gammal och uppe i 4,3 kg!
Det var de viktigaste nyheterna just nu. ;-)
Lovar återkomma snart med mer foton och text, både från i somras och på vårt nya lilla underverk. Mycket har ju hänt sedan jag skrev sist, vi har ju bl.a. hunnit med att flytta också!
Den väntande modern blev trött, sliten och otymplig...
Den 24 november hände det sedan till slut.
Lillebror Hannes kom äntligen till oss efter 8 dagars övertid!
En riktigt stor kille på 50 cm och 3820 gram!
Idag är han redan 13 dygn gammal och uppe i 4,3 kg!
Det var de viktigaste nyheterna just nu. ;-)
Lovar återkomma snart med mer foton och text, både från i somras och på vårt nya lilla underverk. Mycket har ju hänt sedan jag skrev sist, vi har ju bl.a. hunnit med att flytta också!
Lite dåligt...
...med inlägg här fortfarande. Sorry!
Har inte riktigt nån inspiration att blogga men den kommer säkert tillbaka så småningom. Hänger mest på Facebook om jag hänger nånstans så ni som jag inte har som kompisar där får gärna skicka en vänförfrågan. :-)
I övrigt så längtar vi mest efter semestern just nu... Bara två arbetsdagar kvar, jippiii!
På fredag åker vi till Italien där vi stannar i 9 dagar. Efter det blir det ett par dagar hemma innan det bär av mot Finland där vi stannar en vecka och nästan genast därefter åker vi en vecka till Gotland. Vi har verkligen tänkt utnyttja våra fyra semesterveckor maximalt den här sommaren. :-)
Uppdaterar med semesterbilder sedan då sådana finns att uppbåda.
Till dess: ha en härlig sommar allihopa. Må solen skina på er!
Har inte riktigt nån inspiration att blogga men den kommer säkert tillbaka så småningom. Hänger mest på Facebook om jag hänger nånstans så ni som jag inte har som kompisar där får gärna skicka en vänförfrågan. :-)
I övrigt så längtar vi mest efter semestern just nu... Bara två arbetsdagar kvar, jippiii!
På fredag åker vi till Italien där vi stannar i 9 dagar. Efter det blir det ett par dagar hemma innan det bär av mot Finland där vi stannar en vecka och nästan genast därefter åker vi en vecka till Gotland. Vi har verkligen tänkt utnyttja våra fyra semesterveckor maximalt den här sommaren. :-)
Uppdaterar med semesterbilder sedan då sådana finns att uppbåda.
Till dess: ha en härlig sommar allihopa. Må solen skina på er!
Det händer massor...
...som vanligt... Stora och viktiga saker.
Sander har tappat sin första tand! Den var lös i en sisådär ...5-6 veckor eller nåt...Men till slut trillade den ut!
Så pyttig var den, den lilla mjölktanden...
... men nu är allt en betydligt större gadd på väg upp.
Sander och Leah har gått i simskolan - intensivkurs på badhuset - och imorgon är det avslutning. De har utvecklats nåt alldeles enormt på dessa två veckor. Leah har i och för sig alltid älskat att bada men hon har aldrig vågar doppa sig längre än öronen... Men nu glider hon nu omkring i bassängen som en liten säl med huvudet under vattenytan. Sander, som konsekvent vägrat simträna under sina föräldrars handledning, simmar nu flera meter på egen hand. Idag har de t.o.m. crawlat och igår hade de klädsim. Sander har tagit Baddaren blå, Baddaren gul och Livbojen blå och Leah har tagit Baddaren blå och Livbojen blå. Det är så härligt att se dem och man blir så glad och stolt. Men det har varit två tuffa veckor ändå, med lååånga dagar.... Först jobb/dagis/skola till 16-17 och därefter simskola en timme... Hemma har vi inte varit förrän klockan varit nästan sju.
Och Videman, i sin tur, han har fyllt år han. Hela två stycken! Plutten...
På födelsedagen väckte vi honom med sång på sängen som sig bör, och han skulle precis ge upp sitt arga morgonvrål då han fick syn på alla presenterna...
Han fick bl.a. en alldeles egen Ninky Nonk - för er som inte ser på bebisteve så kan jag berätta att det alltså är tåget som kör runt i Vides favoritprogram "I drömmarnas trädgård".
På dagis fick han bjuda sina små kompisar på isglass och på kvällen firade vi med jättegoda jordgubbar och Delicatobollar som Vide själv valt ut i affären.
På lördag blir dock det riktiga kalaset med tårta och gäster. Mer bilder kommer efter det!
Sander har tappat sin första tand! Den var lös i en sisådär ...5-6 veckor eller nåt...Men till slut trillade den ut!
Så pyttig var den, den lilla mjölktanden...
... men nu är allt en betydligt större gadd på väg upp.
Sander och Leah har gått i simskolan - intensivkurs på badhuset - och imorgon är det avslutning. De har utvecklats nåt alldeles enormt på dessa två veckor. Leah har i och för sig alltid älskat att bada men hon har aldrig vågar doppa sig längre än öronen... Men nu glider hon nu omkring i bassängen som en liten säl med huvudet under vattenytan. Sander, som konsekvent vägrat simträna under sina föräldrars handledning, simmar nu flera meter på egen hand. Idag har de t.o.m. crawlat och igår hade de klädsim. Sander har tagit Baddaren blå, Baddaren gul och Livbojen blå och Leah har tagit Baddaren blå och Livbojen blå. Det är så härligt att se dem och man blir så glad och stolt. Men det har varit två tuffa veckor ändå, med lååånga dagar.... Först jobb/dagis/skola till 16-17 och därefter simskola en timme... Hemma har vi inte varit förrän klockan varit nästan sju.
Och Videman, i sin tur, han har fyllt år han. Hela två stycken! Plutten...
På födelsedagen väckte vi honom med sång på sängen som sig bör, och han skulle precis ge upp sitt arga morgonvrål då han fick syn på alla presenterna...
Han fick bl.a. en alldeles egen Ninky Nonk - för er som inte ser på bebisteve så kan jag berätta att det alltså är tåget som kör runt i Vides favoritprogram "I drömmarnas trädgård".
På dagis fick han bjuda sina små kompisar på isglass och på kvällen firade vi med jättegoda jordgubbar och Delicatobollar som Vide själv valt ut i affären.
På lördag blir dock det riktiga kalaset med tårta och gäster. Mer bilder kommer efter det!
Surprise, surprise...
Nej vi har inte dött och inte bloggen heller.
Torkan de senaste månaderna har haft sin naturliga förklaring. Sannamamman har helt enkelt inte varit på topp.
Vide och Sander förklarar varför.
Vi gillar att överraska och ibland blir vi själv också överraskade... Livet låter sig inte alltid styras och planeras.
Men nu ser hela familjen fram emot en ny liten familjemedlem någon gång runt den 16 november! :-)
Torkan de senaste månaderna har haft sin naturliga förklaring. Sannamamman har helt enkelt inte varit på topp.
Vide och Sander förklarar varför.
Vi gillar att överraska och ibland blir vi själv också överraskade... Livet låter sig inte alltid styras och planeras.
Men nu ser hela familjen fram emot en ny liten familjemedlem någon gång runt den 16 november! :-)
Söndagsrapport
Veckan började med småkrasslig Vide och pyttekrasslig Leah. Måndag och tisdag jobbade/vabbade jag och Per halva dagarna. Funkar bra när man kan göra så.
Solen sken och Leah passade på att åka lite skidor på den isiga gångvägen utanför vårt hus. Hjälm och glasögon skulle hon prompt ha på sig och det var nog lika så bra i den halkan.
Vide har lärt sig massor med nytt under veckan som gått. Bl.a. så brer han nu macka själv utan kladd, en del smör (okejdå, mjölkfritt margarin...) hamnar dock i munnen förstås...
Idag åkte vi till Babyproffsen för att köpa en ny bilstol till Leah. Hon har suttit bakåtvänt fram tills nu och det har funkat bra, men på senare tid har hon börjat klaga på att det är för trångt.
Det hela slutade med att Sander också fick en ny stol, en likadan som Leah, eftersom vi aldrig varit riktigt nöjda med hans. Så nu sitter dom båda som kungligheter i bilen och dom är mycket nöjda och glada.
Efter att vi köpt stol åkte vi till Tropicarium som ligger alldeles utanför Kolmårdens djurpark. Vi har faktiskt aldrig varit där förut, jag vet inte riktigt varför vi aldrig kommit på den idén. Men nu föreslog Pers jobbarkompis att vi skulle åka dit tillsammans med hans familj och det visade sig vara ett riktigt trevligt ställe.
Kräldjur, fiskar, apor, papegojor, spindlar m.m. är Tropicariums specialitet; i princip alla de djursorter som de inte har i djurparken ett stenkast bort.
Hajen...uuuuh....
Ett riktigt spännande ställe, Tropicarium. Rekommenderas varmt till alla som gillar krokodiler, ormar, jättespindlar och andra slemmiga och håriga varelser.
Solen sken och Leah passade på att åka lite skidor på den isiga gångvägen utanför vårt hus. Hjälm och glasögon skulle hon prompt ha på sig och det var nog lika så bra i den halkan.
Vide har lärt sig massor med nytt under veckan som gått. Bl.a. så brer han nu macka själv utan kladd, en del smör (okejdå, mjölkfritt margarin...) hamnar dock i munnen förstås...
Idag åkte vi till Babyproffsen för att köpa en ny bilstol till Leah. Hon har suttit bakåtvänt fram tills nu och det har funkat bra, men på senare tid har hon börjat klaga på att det är för trångt.
Det hela slutade med att Sander också fick en ny stol, en likadan som Leah, eftersom vi aldrig varit riktigt nöjda med hans. Så nu sitter dom båda som kungligheter i bilen och dom är mycket nöjda och glada.
Efter att vi köpt stol åkte vi till Tropicarium som ligger alldeles utanför Kolmårdens djurpark. Vi har faktiskt aldrig varit där förut, jag vet inte riktigt varför vi aldrig kommit på den idén. Men nu föreslog Pers jobbarkompis att vi skulle åka dit tillsammans med hans familj och det visade sig vara ett riktigt trevligt ställe.
Kräldjur, fiskar, apor, papegojor, spindlar m.m. är Tropicariums specialitet; i princip alla de djursorter som de inte har i djurparken ett stenkast bort.
Hajen...uuuuh....
Ett riktigt spännande ställe, Tropicarium. Rekommenderas varmt till alla som gillar krokodiler, ormar, jättespindlar och andra slemmiga och håriga varelser.
SOL :-)
Våren är äntligen här!
Visst, snö finns det ju kvar så det räcker och blir över, men sol, sool, soool har vi fått se nästan varje dag den senaste veckan. Hoppet om att det faktiskt ska bli en sommar även i år börjar återvända. Det nästan allra bästa just nu är ändå att det är ljust utanför fönstret när man går upp på morgonen och att detta gäller även de morgnar som man blir väckt alldeles okristligt tidigt.
Veckan som gått har, förutom strålande sol, även bjudit på trevliga gäster. Först hade vi farmor och Sören här en natt och sen då de åkt kom mommo och mofa och stannade i 4 dygn. Gäster är alltid trevligt och speciellt trevliga är dom när dom har med sig en sådan här låda till värdinnan:
En låda innehållandes 100 stycken Brunbergskyssar!!! 25 av varje smak!
För er stackare som är svenskfödda och totalt ovetande om vad en sådan här låda innebär kan jag bara säga: oj oj oj. Men jag tar beställningar när jag åker över pölen, för er som är intresserade. ;-)
Värden i huset fick i sin tur en sån här låda:
Den bryr jag mig inte så mycket om för jag är en av folkölens starkaste förespråkare. All öl med en procenthalt högre än 2,8 definieras i min värld som starksprit.
Vad gäller mitt nya jobb så kan jag avslöja att jag trivs alldeles kolossalt toppenbra. Hur jag kan ha haft den goda turen att få drömjobbet även den här gången är mer än jag kan begripa. Men så vann jag också 50:- på Triss idag så det kanske är nåt i luften just nu.
Sander, Leah, Vide och mommo byggde världens finaste djurpark häromdagen.
Säg den leksak som slår lego!
Mycket fika utomhus har det blivit också.
Idag packade vi med oss matsäck och åkte ut till Lindö. Vi höll oss på stranden men det var många (idioter) som var ute och gick på den livsfarliga isen också. Bland annat två (riktiga jubelidioter) som gick med en barnvagn. Jag förstår inte hur folk tänker eller om det tänker överhuvudtaget.
Vi förnuftiga grillade korv och marshmallows och njöt av solskenet.
En härlig dag på stranden hade vi!
Idag var också en härlig dag på så sätt att Vides prat äntligen lossnade. Lite lustigt att kunna sätta ett datum på det så, men idag har det verkligen hänt något stort i hans språkutveckling.
Visst har han pratat innan också, men han har egentligen inte härmat oss så mycket på det viset som småbarn gör då pratet kommer igång på riktigt. Men idag så! Massor med nya ord har han sagt idag, och flera ord på raken också.
Här får ni höra ett smakprov på hans fina sångröst:
Hans favoritsång är sången de sjunger på dagis då de ska äta lunch, den börjar "Nu så kommer maten, bom-chi-ka-bom-chi-ka-bom-bom-bom" osv, ifall nån känner till den. Det är den som Vide sjunger här också, i alla fall på slutet. "Simone, Simone, säg nu vad vi får för nåt". Inte helt rent, men fullt begripligt för ett tränat öra. ;-)
Imorgon blir det tyvärr inget dagis alls eftersom både Leah och Vide har lite feber och en hel jäkla massa snuva. Hoppas verkligen att Vide inte får kruppen den här gången också, för det kan vi faktiskt klara oss utan.
Innan jag avslutar ska jag ännu avslöja vad Sanders uppfinning som jag skrev om i förra inlägget är tänkt att användas till. Jo, det är en grej som funkar som så att trycker man på en av knapparna så går faktiskt ens önskan i uppfyllelse!
Ingen tokig grej att ha hemma, och ni märker ju hur det har gått för mig med nya jobbet, trisslotten och alltihopa. Jag har testat den ser ni gott folk :-)
Både Anna B och den anonyma svararen vinner härmed varsitt knapptryck på apparaten. Skriv bara ner era önskemål så lovar jag hålla in knappen åt er. :-)
Tjing tjong!
Visst, snö finns det ju kvar så det räcker och blir över, men sol, sool, soool har vi fått se nästan varje dag den senaste veckan. Hoppet om att det faktiskt ska bli en sommar även i år börjar återvända. Det nästan allra bästa just nu är ändå att det är ljust utanför fönstret när man går upp på morgonen och att detta gäller även de morgnar som man blir väckt alldeles okristligt tidigt.
Veckan som gått har, förutom strålande sol, även bjudit på trevliga gäster. Först hade vi farmor och Sören här en natt och sen då de åkt kom mommo och mofa och stannade i 4 dygn. Gäster är alltid trevligt och speciellt trevliga är dom när dom har med sig en sådan här låda till värdinnan:
En låda innehållandes 100 stycken Brunbergskyssar!!! 25 av varje smak!
För er stackare som är svenskfödda och totalt ovetande om vad en sådan här låda innebär kan jag bara säga: oj oj oj. Men jag tar beställningar när jag åker över pölen, för er som är intresserade. ;-)
Värden i huset fick i sin tur en sån här låda:
Den bryr jag mig inte så mycket om för jag är en av folkölens starkaste förespråkare. All öl med en procenthalt högre än 2,8 definieras i min värld som starksprit.
Vad gäller mitt nya jobb så kan jag avslöja att jag trivs alldeles kolossalt toppenbra. Hur jag kan ha haft den goda turen att få drömjobbet även den här gången är mer än jag kan begripa. Men så vann jag också 50:- på Triss idag så det kanske är nåt i luften just nu.
Sander, Leah, Vide och mommo byggde världens finaste djurpark häromdagen.
Säg den leksak som slår lego!
Mycket fika utomhus har det blivit också.
Idag packade vi med oss matsäck och åkte ut till Lindö. Vi höll oss på stranden men det var många (idioter) som var ute och gick på den livsfarliga isen också. Bland annat två (riktiga jubelidioter) som gick med en barnvagn. Jag förstår inte hur folk tänker eller om det tänker överhuvudtaget.
Vi förnuftiga grillade korv och marshmallows och njöt av solskenet.
En härlig dag på stranden hade vi!
Idag var också en härlig dag på så sätt att Vides prat äntligen lossnade. Lite lustigt att kunna sätta ett datum på det så, men idag har det verkligen hänt något stort i hans språkutveckling.
Visst har han pratat innan också, men han har egentligen inte härmat oss så mycket på det viset som småbarn gör då pratet kommer igång på riktigt. Men idag så! Massor med nya ord har han sagt idag, och flera ord på raken också.
Här får ni höra ett smakprov på hans fina sångröst:
Hans favoritsång är sången de sjunger på dagis då de ska äta lunch, den börjar "Nu så kommer maten, bom-chi-ka-bom-chi-ka-bom-bom-bom" osv, ifall nån känner till den. Det är den som Vide sjunger här också, i alla fall på slutet. "Simone, Simone, säg nu vad vi får för nåt". Inte helt rent, men fullt begripligt för ett tränat öra. ;-)
Imorgon blir det tyvärr inget dagis alls eftersom både Leah och Vide har lite feber och en hel jäkla massa snuva. Hoppas verkligen att Vide inte får kruppen den här gången också, för det kan vi faktiskt klara oss utan.
Innan jag avslutar ska jag ännu avslöja vad Sanders uppfinning som jag skrev om i förra inlägget är tänkt att användas till. Jo, det är en grej som funkar som så att trycker man på en av knapparna så går faktiskt ens önskan i uppfyllelse!
Ingen tokig grej att ha hemma, och ni märker ju hur det har gått för mig med nya jobbet, trisslotten och alltihopa. Jag har testat den ser ni gott folk :-)
Både Anna B och den anonyma svararen vinner härmed varsitt knapptryck på apparaten. Skriv bara ner era önskemål så lovar jag hålla in knappen åt er. :-)
Tjing tjong!
Experiment
Sander och Leah fick inspiration till ett experiment från nåt barnprogram på teve.
Det gick ut på att man skulle dränka ett rått ägg i ättika och låta det stå så ett par dagar.
Så härligheten stod där på diskbänken i två dagar och luktade sur ättika. Sen var det klart. Då var skalet borta och kvar var typ som ett gummiägg. Mycket fascinerande.
Ett projekt jag gillar bra mycket bättre är följande:
Det är en mojäng gjord av en gammal fjärrkontroll, ett gult rör och i ändan sitter en fin diamant.
Ni kan aldrig gissa vad man kan använda den till.........
Men pröva!
Den som kommer närmast kan få testa uppfinningen, det får dock bli på distans.
Hit me!!! :-)
Moviestar
Så det kan bli...när mammor plötsligt blir filmstjärnor.
Puust.
05:07 in i programmet Veckomagasinet:
http://www.stangastaden.se/boendeinfo/hyresgastinfo/framtidenstv/Pages/play.aspx
"Jättekul" verkar det ha varit i alla fall.
Inte helt lätta frågor heller då mamman endast hållit sagostund en enda gång i hela sitt liv förut och detta dessutom var flera år sen. Näväl, bara att hålla god min och spela veteran.
Puust.
05:07 in i programmet Veckomagasinet:
http://www.stangastaden.se/boendeinfo/hyresgastinfo/framtidenstv/Pages/play.aspx
"Jättekul" verkar det ha varit i alla fall.
Inte helt lätta frågor heller då mamman endast hållit sagostund en enda gång i hela sitt liv förut och detta dessutom var flera år sen. Näväl, bara att hålla god min och spela veteran.
SkruttVide
Vide har varit riktigt krasslig under veckan som gått och jag och Per har fått turats om att vara hemma. På måndagen fick han träffa doktorn på vårdcentralen, där han fick inhalera adrenalin mot krupphostan. Adrenalin hjälper genom att det vidgar luftrören.
Tillbaka igen på tisdag för att inhalera mera, både på förmiddagen och eftermiddagen. Då vårdcentralen stängde vid halv fem tyckte läkaren att vi skulle åka upp till barnakuten på sjukhuset eftersom Vide fortfarande hade problem med andningen. Där spenderade vi sedan hela kvällen med fler inhalationer. Ett tag var det t.o.m. tal om att han skulle läggas in så att han kunde få inhalera mer under natten om han behövde, men eftersom vi bor hyfsat nära sjukhuset och eftersom läkaren tyckte han lät lite bättre efter ett tag, fick vi åka hem allihop. Skönt.
Vide äter Piggelin på sjukhuset.
Här har han feber också och mår rätt skruttigt, men ändå månade han om att hans gamla mamma skulle få vartannat bett på glassen.
Som tur så gillar Vide att inhalera, vilket förstås är en fördel om man inhalerar så ofta som han behövt göra på sistone. Kanske kändes det skönt i halsen och lungorna, jag vet inte.
Mot slutet av veckan blev hostan sakta men säkert bättre men nåt dagis har ändå inte varit att tänka på eftersom allmäntillståndet varit för dåligt. På sätt och vis var det ändå en "välvald" vecka att bli sjuk på eftersom det sammanföll med sportlovsveckan. Nu fick Sander och Leah ju lite extra ledigt och det uppskattade de, även om energinivån inom hemmets fyra väggar emellanåt stigit lite för högt för allas bästa. Det är ju inte så lätt att bege sig ut och leva sportlovsliv då man har en liten sjukling att ta hänsyn till.
Dessutom har den gode Videmannen fullständigt vägrat sova, han som alltid varit en liten tröttis som glatt gått och lagt sig både dag- och kvällstid. Förmodligen hänger det delvis ihop med att han fått hostmedicinen mollipect, som innehåller den starkt uppiggande drogen efedrin. Efedrin är bl.a. klassat som dopningsmedel för idrottare. Nu har han dock inte fått mollipect på ett par dagar men "våga-vägra-vila" verkar hålla i sig. De två senaste kvällarna har han blivit fullständigt rabiat vid läggdags och vi har varit tvungna att låta honom sitta med i tv-soffan, där han till slut av pur utmattning slocknat i våra armar, bokstavligt talat mitt i en mening.
Jag hoppas verkligen det vänder nu då han får gå till dagis igen och kommer in i de vanliga rutinerna.
Överallt är han också, Videman, och vi bara måste skaffa lås till kylen och frysen NU. Idag då jag skulle riva lite morot till middagen fick jag först gå på morotsjakt. En låg under trappan, en i soffan, en halv på köksgolvet.
Han tar stolar och klättrar upp dit han annars inte når. Igår hittade Per honom på köksbänken, där han satt och åt tuggummi. När han blev ertappad gömde han ansiktet i händerna för att inte synas... Knasbollen!
Idag blev det teater på Kulturkammaren igen. Den här gången var det Pers tur och stora lycka att få följa med (snyft), och Sander gick efter lite övertalning också med på att gå. Idag visades HC Andersens "Näktergalen", och det var faktiskt premiär så det var lite extra festligt.
Efteråt fikade vi alla tillsammans på Kulturkammarens café. Leah tyckte teatern varit "rolig", Sander att den varit "sådär" och Per att den varit "skitbra". Utförliga recensioner som ni förstår.
Fotot på gamla mamman blev bortcensurerat.
Idag har vi (jag) också hunnit med att göra klart projekt kökssoffa.
Tyvärr har jag ingen bild av hur den såg ut före, eftersom vi tog isär den för att få hem den från säljaren och sen inte satte ihop den innan jag målat första lagret färg.
Hursomhelst var den väldigt ful från start. I furu, ganska sliten på vissa ställen och utan nån mjuk dyna att sitta på.
Så här blev den efter lite arbete:
Madrassen är kanske i tjockaste laget, men jag hittade ingen tunnare i rätt storlek så så fick det bli. Skön att sitta på är den ju nu i alla fall, mjuk och go.
Leah tog och gjorde sig en liten koja av det överblivna skumgummit:
Och soffan matchar fint till den vackra Mårbackapelargonen jag fick av mina kära arbetskompisar då jag slutade på mitt gamla jobb i fredags...
Jag kommer sakna både mina arbetskompisar och jobbet jättemycket men imorgon börjar jag på nya stället och det blir säkert jättebra där också.
Det måste det bli!
Ha en bra vecka!
Tillbaka igen på tisdag för att inhalera mera, både på förmiddagen och eftermiddagen. Då vårdcentralen stängde vid halv fem tyckte läkaren att vi skulle åka upp till barnakuten på sjukhuset eftersom Vide fortfarande hade problem med andningen. Där spenderade vi sedan hela kvällen med fler inhalationer. Ett tag var det t.o.m. tal om att han skulle läggas in så att han kunde få inhalera mer under natten om han behövde, men eftersom vi bor hyfsat nära sjukhuset och eftersom läkaren tyckte han lät lite bättre efter ett tag, fick vi åka hem allihop. Skönt.
Vide äter Piggelin på sjukhuset.
Här har han feber också och mår rätt skruttigt, men ändå månade han om att hans gamla mamma skulle få vartannat bett på glassen.
Som tur så gillar Vide att inhalera, vilket förstås är en fördel om man inhalerar så ofta som han behövt göra på sistone. Kanske kändes det skönt i halsen och lungorna, jag vet inte.
Mot slutet av veckan blev hostan sakta men säkert bättre men nåt dagis har ändå inte varit att tänka på eftersom allmäntillståndet varit för dåligt. På sätt och vis var det ändå en "välvald" vecka att bli sjuk på eftersom det sammanföll med sportlovsveckan. Nu fick Sander och Leah ju lite extra ledigt och det uppskattade de, även om energinivån inom hemmets fyra väggar emellanåt stigit lite för högt för allas bästa. Det är ju inte så lätt att bege sig ut och leva sportlovsliv då man har en liten sjukling att ta hänsyn till.
Dessutom har den gode Videmannen fullständigt vägrat sova, han som alltid varit en liten tröttis som glatt gått och lagt sig både dag- och kvällstid. Förmodligen hänger det delvis ihop med att han fått hostmedicinen mollipect, som innehåller den starkt uppiggande drogen efedrin. Efedrin är bl.a. klassat som dopningsmedel för idrottare. Nu har han dock inte fått mollipect på ett par dagar men "våga-vägra-vila" verkar hålla i sig. De två senaste kvällarna har han blivit fullständigt rabiat vid läggdags och vi har varit tvungna att låta honom sitta med i tv-soffan, där han till slut av pur utmattning slocknat i våra armar, bokstavligt talat mitt i en mening.
Jag hoppas verkligen det vänder nu då han får gå till dagis igen och kommer in i de vanliga rutinerna.
Överallt är han också, Videman, och vi bara måste skaffa lås till kylen och frysen NU. Idag då jag skulle riva lite morot till middagen fick jag först gå på morotsjakt. En låg under trappan, en i soffan, en halv på köksgolvet.
Han tar stolar och klättrar upp dit han annars inte når. Igår hittade Per honom på köksbänken, där han satt och åt tuggummi. När han blev ertappad gömde han ansiktet i händerna för att inte synas... Knasbollen!
Idag blev det teater på Kulturkammaren igen. Den här gången var det Pers tur och stora lycka att få följa med (snyft), och Sander gick efter lite övertalning också med på att gå. Idag visades HC Andersens "Näktergalen", och det var faktiskt premiär så det var lite extra festligt.
Efteråt fikade vi alla tillsammans på Kulturkammarens café. Leah tyckte teatern varit "rolig", Sander att den varit "sådär" och Per att den varit "skitbra". Utförliga recensioner som ni förstår.
Fotot på gamla mamman blev bortcensurerat.
Idag har vi (jag) också hunnit med att göra klart projekt kökssoffa.
Tyvärr har jag ingen bild av hur den såg ut före, eftersom vi tog isär den för att få hem den från säljaren och sen inte satte ihop den innan jag målat första lagret färg.
Hursomhelst var den väldigt ful från start. I furu, ganska sliten på vissa ställen och utan nån mjuk dyna att sitta på.
Så här blev den efter lite arbete:
Madrassen är kanske i tjockaste laget, men jag hittade ingen tunnare i rätt storlek så så fick det bli. Skön att sitta på är den ju nu i alla fall, mjuk och go.
Leah tog och gjorde sig en liten koja av det överblivna skumgummit:
Och soffan matchar fint till den vackra Mårbackapelargonen jag fick av mina kära arbetskompisar då jag slutade på mitt gamla jobb i fredags...
Jag kommer sakna både mina arbetskompisar och jobbet jättemycket men imorgon börjar jag på nya stället och det blir säkert jättebra där också.
Det måste det bli!
Ha en bra vecka!
En favorit i repris...
Kopierar ett inlägg från februari 2006:
O(nödigt) S(trunt)
Veckans profil: Pappa Per
Favoritbokstäver: O och S
Favoritfärger: blå och gul
Favoritlåt: Du gamla, du fria
Favoritmetall: guld
Favoritstad: Turin
Favoritläte: Ööööåååäääh (när Sverige är nära medalj)
Favoritreplik: ”Det är OS bara vart fjärde år”
Vi andra biter ihop och står ut. Det är bara en och en halv vecka kvar nu.
Pappa Per och Leah kollar på curling.
Förstå att denna bild är tagen för fyra år sen! Fyra år sen!!!
Iofs ser pappa Per ut som en tonåring på bilden, så man fattar ju att det måste gått nåt år ändå. Nu börjar han ju bli gubbe med gråa hårstrån i ögonbrynen och dylikt.
Men annars så...är ju mycket sig likt. Och olikt. Liten plutta har blivit stor plutta och både vardagsrumsmatta, soffdynor, fjärrkontroll och lägenhet är utbytta. En annan sak som ändrat sig är att för fyra år sen så hade pappa Per sällskap framför OS-rutan. Det har han inte nu längre.
Hellre "Drömmarnas trädgård" än OS, alla gånger, det tycker fyra av fem i familjen.
Och nästa gång vi måste stå ut med det här, då är ju faktiskt pluttan redan åtta år. Kan en liten plutta verkligen bli så gammal på bara två OS?!!
Finkultur och antikvitt
Här sitter jag och sippar te och avnjuter lite god kladdkaka som Per bakat. Har ni inte prövat rivet apelsinskal i kladdkakssmeten så bör ni pröva det snarast - det blev nämligen grymt gott.
Idag har jag och Leah varit på teater, närmare bestämt "Vem ska trösta knyttet?". Sander ville inte följa med, så då blev det bara vi två som gick. Han gick verkligen miste om någonting, för det var en underbar föreställning på alla sätt och vis. Rolig, finurlig, musikalisk och också lite hemsk då den grymma Mårran dök upp och det blev nästan mörkt i salongen. Leah levde sig totalt in i föreställningen - skrattade, kommenterade, ryste och applåderade ivrigt på slutet. Så har ni möjlighet att se "Vem ska trösta knyttet" med Teater Pelikanen - gör det. Jag tror dom turnerar.
Sander ville i stället läsa boken på kvällen, "Vem ska trösta knyttet?" alltså, och det gjorde vi. Vi läste den jämt när han var runt 2 år, han var helt galen i den då och det är verkligen en bok som håller i längden. En njutning att läsa, framförallt högt.
Vide, i sin tur, har för tillfället fastnat i en något mer populärkulturell genre.
"I drömmarnas trädgård" är vad han lever, sover, andas just nu. Och "Makka pakka" är utan tvekan hans mest frekventa ord.
Ni som inte känner till fenomenet kan klicka här: I drömmarnas trädgård.
En arbetskompis till mig hade fått en "I drömmarnas trädgård"- bok att recensera och efter avslutat jobb donerade hon boken till Vide. Det är den första lite längre boken som Vide orkar höra från början till slut. Och hur många gånger som helst, dessutom.
Texten är fullständigt intelligensbefriad för en vuxen, men i en liten 1,5-åring rinner orden rakt in som varm choklad.
"Det var en gång i drömmarnas trädgård...
Ninky Nonk kom dit för att leka!
Igglepiggle, iggle onk
nu ska vi åka...
Ninky Nonk!
Alla älskar Ninky Nonk!
Här kommer Ninky Nonk.
Alla ombord på Ninky Nonk!
Tombliboo!
Makka Pakka!
Hej Tomblibooer!
Hej Makka Pakka!"
Litterärt så det förslår. Fast ganska oskyldigt och gulligt också, speciellt då Vide blir så glad av det.
Idag har jag och Leah varit på teater, närmare bestämt "Vem ska trösta knyttet?". Sander ville inte följa med, så då blev det bara vi två som gick. Han gick verkligen miste om någonting, för det var en underbar föreställning på alla sätt och vis. Rolig, finurlig, musikalisk och också lite hemsk då den grymma Mårran dök upp och det blev nästan mörkt i salongen. Leah levde sig totalt in i föreställningen - skrattade, kommenterade, ryste och applåderade ivrigt på slutet. Så har ni möjlighet att se "Vem ska trösta knyttet" med Teater Pelikanen - gör det. Jag tror dom turnerar.
Sander ville i stället läsa boken på kvällen, "Vem ska trösta knyttet?" alltså, och det gjorde vi. Vi läste den jämt när han var runt 2 år, han var helt galen i den då och det är verkligen en bok som håller i längden. En njutning att läsa, framförallt högt.
Vide, i sin tur, har för tillfället fastnat i en något mer populärkulturell genre.
"I drömmarnas trädgård" är vad han lever, sover, andas just nu. Och "Makka pakka" är utan tvekan hans mest frekventa ord.
Ni som inte känner till fenomenet kan klicka här: I drömmarnas trädgård.
En arbetskompis till mig hade fått en "I drömmarnas trädgård"- bok att recensera och efter avslutat jobb donerade hon boken till Vide. Det är den första lite längre boken som Vide orkar höra från början till slut. Och hur många gånger som helst, dessutom.
Texten är fullständigt intelligensbefriad för en vuxen, men i en liten 1,5-åring rinner orden rakt in som varm choklad.
"Det var en gång i drömmarnas trädgård...
Ninky Nonk kom dit för att leka!
Igglepiggle, iggle onk
nu ska vi åka...
Ninky Nonk!
Alla älskar Ninky Nonk!
Här kommer Ninky Nonk.
Alla ombord på Ninky Nonk!
Tombliboo!
Makka Pakka!
Hej Tomblibooer!
Hej Makka Pakka!"
Litterärt så det förslår. Fast ganska oskyldigt och gulligt också, speciellt då Vide blir så glad av det.
Vår helgro har störts något av att Pers telefon ringt i ett. Det har varit problem på fabriken och då tokringer man nämligen till pappa Per. Jättekul. Idag åkte han in och jobbade ett par timmar också, ännu mer kul.
Vi andra målade soffa, förutom Vide då som jag inte riktigt känner är mogen för målarfärg och pensel än. Så vi passade på när han tog middagsluren.
Jag hade köpt antikvit färg, i tron att det skulle vara typ vitt med lite grått i. Nåväl, det var det ju inte visade det sig, utan snarare vitt med lite gult i. Som gammal gulnad vit färg, liksom. Jag får nog plugga på färgterminologin lite, tror jag, men vi kör antikvitt så länge. Det duger nog.
Imorgon inleder jag min sista vecka på mitt kära, gamla jobb. Arbetsgivaren har äntligen lyckats hitta en värdig efterträdare till mig (hö hö hö, slår mig för bröstet ;-)) och hon kommer att gå bredvid den här sista veckan. Lägligt nog har Vide gått och blivit lite småkrasslig med krupphosta, får se hur han mår imorgon. Annars får Per vara hemma imorgon och så får jag väl ta tisdagen då. Längre än så får han helt enkelt inte vara sjuk, det funkar inte alls det.
Nån slags ny fotomin har han i alla fall lagt sig till med, krupphostan till trots.
Får se hur varaktig den blir, fotominen.
Fotominer kan vara ett sant gissel ibland om de blir för långvariga.
Ha en bra vecka allihopa!
(Ber förresten om ursäkt för att hälften av texten i det här inlägget är blå - den här bloggen är för tillfället helt dysfunktionell och lever sitt eget lilla bloggliv. Haf öfverseende.)
Valentine
Försöker pusta ut lite efter en synnerligen späckad helg. Puh.
Förutom det vanliga tvättandet, städandet, matlagandet etc, som i sig brukar vara nog för att fylla en hel helg, har vi den här gången hunnit med en hel del annat också. Det måste vara våren som är på väg eller nåt för just nu har jag mer energi än jag haft under de senaste 4 månaderna tillsammans. Dessutom är det så att om vi vill hinna få nåt gjort öht så måste vi göra det under veckoslutet, till vardags är det omöjligt. Jag har jobbat 3 kvällar/veckan (ja plus 2 dagar förstås) i en månad nu och det återstår ännu 2 veckor av det racet. 1 mars börjar jag min nya tjänst och efter det blir det bara tisdagkväll. Skönt.
Igår inledde jag dagen med ett zumbapass, och direkt efter det gick jag och Sander till stadsbiblioteket för att delta i en glaskonstverkstad. Vi fick lyssna på orientalisk musik, se ett bildpel och skapa egna glasmosaiktavlor. Det var riktigt kul och Sander jobbade koncentrerat.
Så här fin blev Sanders tavla! Han var mycket nöjd med den.
Då vi pysslat klart blev vi upphämtade av resten av familjen som varit iväg och handlat på Maxi, och åkte sedan iväg till Linköping för att fira kusin Sofia som fyllt 3 år.
Mycket smaskigt fika fick vi, och jättegod mat.
Åsa var pigg och jättefräsch trots att det var dagen innan Julias och Sofias småsyskon var beräknad att titta ut. Aldrig att man hade kunnat tro då vi åkte från Linköping vid 21-tiden att det bara rörde sig om timmar innan hon skulle till att föda barn!
Men jupp, vid 8 på morgonen ringde Johan och berättade att en lillebror sett dagens ljus. Hel otroligt! :-)
Välkommen till världen önskar vi, kul med en liten kille till på det tjejdominerade Ivanssonska kusinträdet.
Nu har Sander, Leah och Vide två kusiner födda på alla hjärtans dag, det är inte fy skam det. Dessutom firar Vide Valentin sin namnsdag samma dag, vilket sätter ytterligare guldkant på festligheterna.
Sander och Leah inledde, för övrigt, söndagen med ett parti schack. Vad annars, liksom.
Själv rotade jag fram (okej Per rotade fram) slipmaskinen och ställde mig på baksidan i 3 meter snö och slipade vår nyinköpta kökssoffa. Det var ett hårt jobb, men förhoppningsvis är det värt det. Den är inte på nåt vis antik eller nåt, soffan, utan väldigt ful faktiskt om jag ska vara ärlig. Typ 80-tals furusoffa. Men jag tror starkt på att den kommer bli finemangens med lite vit färg, snyggt tyg och många härliga dynor. Det är en ganska liten soffa så den ryms nog bra i vårt kök.
Efter att jag slipat mig fullständigt darrig i högerarmen åkte jag iväg för att handla lite färg, en stol till Sanders rum, kuddar till vardagsrumssoffan och en massa mat m.m. Sen hem och namnsdagsfika lite innan Body Pumpen som började vid halv sex.
Efter dusch m.m. har vi fixat lite med våra kökstavlor och Leah och Sander fick göra egna ramar med pärlor och glitter.
Leah jobbade engagerat och hann också med att måla en fin bild att ha i ramen.
Sanders pysslande tog abrupt slut efter att han hällt en massa lim i Leahs kvällsflingor samt på bordet och därmed hann jag även med ett ilsket utbrott innan denna fullspäckade helg var till ända.
Nu ska jag i alla fall ta mig lite te och knapra på lite knäckebröd med smör och honung. Ett tips till er som inte testat: gör det. Knäcke med smör och honung är nämligen gudamat.
Förutom det vanliga tvättandet, städandet, matlagandet etc, som i sig brukar vara nog för att fylla en hel helg, har vi den här gången hunnit med en hel del annat också. Det måste vara våren som är på väg eller nåt för just nu har jag mer energi än jag haft under de senaste 4 månaderna tillsammans. Dessutom är det så att om vi vill hinna få nåt gjort öht så måste vi göra det under veckoslutet, till vardags är det omöjligt. Jag har jobbat 3 kvällar/veckan (ja plus 2 dagar förstås) i en månad nu och det återstår ännu 2 veckor av det racet. 1 mars börjar jag min nya tjänst och efter det blir det bara tisdagkväll. Skönt.
Igår inledde jag dagen med ett zumbapass, och direkt efter det gick jag och Sander till stadsbiblioteket för att delta i en glaskonstverkstad. Vi fick lyssna på orientalisk musik, se ett bildpel och skapa egna glasmosaiktavlor. Det var riktigt kul och Sander jobbade koncentrerat.
Så här fin blev Sanders tavla! Han var mycket nöjd med den.
Då vi pysslat klart blev vi upphämtade av resten av familjen som varit iväg och handlat på Maxi, och åkte sedan iväg till Linköping för att fira kusin Sofia som fyllt 3 år.
Mycket smaskigt fika fick vi, och jättegod mat.
Åsa var pigg och jättefräsch trots att det var dagen innan Julias och Sofias småsyskon var beräknad att titta ut. Aldrig att man hade kunnat tro då vi åkte från Linköping vid 21-tiden att det bara rörde sig om timmar innan hon skulle till att föda barn!
Men jupp, vid 8 på morgonen ringde Johan och berättade att en lillebror sett dagens ljus. Hel otroligt! :-)
Välkommen till världen önskar vi, kul med en liten kille till på det tjejdominerade Ivanssonska kusinträdet.
Nu har Sander, Leah och Vide två kusiner födda på alla hjärtans dag, det är inte fy skam det. Dessutom firar Vide Valentin sin namnsdag samma dag, vilket sätter ytterligare guldkant på festligheterna.
Sander och Leah inledde, för övrigt, söndagen med ett parti schack. Vad annars, liksom.
Själv rotade jag fram (okej Per rotade fram) slipmaskinen och ställde mig på baksidan i 3 meter snö och slipade vår nyinköpta kökssoffa. Det var ett hårt jobb, men förhoppningsvis är det värt det. Den är inte på nåt vis antik eller nåt, soffan, utan väldigt ful faktiskt om jag ska vara ärlig. Typ 80-tals furusoffa. Men jag tror starkt på att den kommer bli finemangens med lite vit färg, snyggt tyg och många härliga dynor. Det är en ganska liten soffa så den ryms nog bra i vårt kök.
Efter att jag slipat mig fullständigt darrig i högerarmen åkte jag iväg för att handla lite färg, en stol till Sanders rum, kuddar till vardagsrumssoffan och en massa mat m.m. Sen hem och namnsdagsfika lite innan Body Pumpen som började vid halv sex.
Efter dusch m.m. har vi fixat lite med våra kökstavlor och Leah och Sander fick göra egna ramar med pärlor och glitter.
Leah jobbade engagerat och hann också med att måla en fin bild att ha i ramen.
Sanders pysslande tog abrupt slut efter att han hällt en massa lim i Leahs kvällsflingor samt på bordet och därmed hann jag även med ett ilsket utbrott innan denna fullspäckade helg var till ända.
Nu ska jag i alla fall ta mig lite te och knapra på lite knäckebröd med smör och honung. Ett tips till er som inte testat: gör det. Knäcke med smör och honung är nämligen gudamat.
Februari
Jahapps, så var det februari dårå.
Ingen kunde vara gladare än jag - att överleva till våren är ungefär mitt enda mål just nu. Fjorton meter snö utanför köksfönstret gör att det målet känns som ett väldigt avlägset mål, men skam den som ger sig.
Skriver jag så där hurtigt och präktigt, fast jag egentligen inte alls är sån.
Jag tolkar det som ett tecken på att jag håller på att bli gammal - det faktum att jag numera slänger mig med ordstäv och talesätt i parti och minut.
Skam den som ger sig, kom det ju alldeles naturligt där uppe för en stund sen.
"Man har inte roligare än man gör sig", "Det som inte dödar, härdar" och "Var sak har sin tid" är exempel på andra fraser jag hört trilla ur munnen på mig själv på sistone, och varje gång blir jag lika förvånad. "Sa jag verkligen det där?", tänker jag och känner hur håret på huvet liksom krullar ihop sig i tyst grånad och hur tyngdkraften sliter och drar i gäddhänget. Det är nog bara en tidsfråga innan jag kommer avrunda nåt samtal med, de visserligen ack så schvungfulla, "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" eller "Surt sa räven om rönnbären". Eller ja, det där med räven och rönnbären har jag ju iofs aldrig riktigt förstått, så det kanske jag får akta mig för att använda så jag inte plötsligt står där med skägget i brevlådan. Nåväl, man lär så länge man lever. Kommer tid kommer råd.
Avslutar med ett par bilder på världens bästa hjälpreda i köket: Leah "Bakerskan" Ivansson.
(Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.)
Bullar bakade hon här, och nu ska jag gå och göra mig en riktigt smaskig semla utav en av dom bullarna.
Jag kör samma metod som varje år: äter semlor tills suget släppt. Det är liksom det enda botemedlet mot semlesuget, att man äter tills man är mätt på dom.
Jag känner att jag snart är där faktiskt, men ett par till ska jag nog klämma in innan det antagligen blir uppehåll fram tills 2011. Den som lever får se.
Ingen kunde vara gladare än jag - att överleva till våren är ungefär mitt enda mål just nu. Fjorton meter snö utanför köksfönstret gör att det målet känns som ett väldigt avlägset mål, men skam den som ger sig.
Skriver jag så där hurtigt och präktigt, fast jag egentligen inte alls är sån.
Jag tolkar det som ett tecken på att jag håller på att bli gammal - det faktum att jag numera slänger mig med ordstäv och talesätt i parti och minut.
Skam den som ger sig, kom det ju alldeles naturligt där uppe för en stund sen.
"Man har inte roligare än man gör sig", "Det som inte dödar, härdar" och "Var sak har sin tid" är exempel på andra fraser jag hört trilla ur munnen på mig själv på sistone, och varje gång blir jag lika förvånad. "Sa jag verkligen det där?", tänker jag och känner hur håret på huvet liksom krullar ihop sig i tyst grånad och hur tyngdkraften sliter och drar i gäddhänget. Det är nog bara en tidsfråga innan jag kommer avrunda nåt samtal med, de visserligen ack så schvungfulla, "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" eller "Surt sa räven om rönnbären". Eller ja, det där med räven och rönnbären har jag ju iofs aldrig riktigt förstått, så det kanske jag får akta mig för att använda så jag inte plötsligt står där med skägget i brevlådan. Nåväl, man lär så länge man lever. Kommer tid kommer råd.
Avslutar med ett par bilder på världens bästa hjälpreda i köket: Leah "Bakerskan" Ivansson.
(Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.)
Bullar bakade hon här, och nu ska jag gå och göra mig en riktigt smaskig semla utav en av dom bullarna.
Jag kör samma metod som varje år: äter semlor tills suget släppt. Det är liksom det enda botemedlet mot semlesuget, att man äter tills man är mätt på dom.
Jag känner att jag snart är där faktiskt, men ett par till ska jag nog klämma in innan det antagligen blir uppehåll fram tills 2011. Den som lever får se.
Klart man ska ha högklackat!
Stilen har han ärvt av sin mamma...
